Vi bor i en av de små våningarna i ett flervåningshus som ger flera medelklassfamiljer tak över huvudet. Men medlemmarna av släktet huskatt som kommit att gilla vårt hus är säkert fler än de av släktet homosapiens. Dessa fyrfotingar med sina indragbara klor kan skryta med att vara släkt med sina vilda släktingar lejon, tigrar, lodjur och ozeloter räds ingen i vårt grannskap. Den ökande kattbefolkningen med klor har dessutom nio liv och stör alla, men roar också många.
Katterna på vår gata har egna strikta demarkationslinjer för sina territorier. De på bottenvåningen, liksom en och två trappor upp, håller sig där utom när de på grund av hunger gör köksutflykter bortom gränserna. Terrassen är vikt för de unga katterna, även om den då och då besöks av ärevördiga siameser som tvättar sig och solbadar. En del hankatter kan hitta ett mysigt hörn där de kan spinna och ta sig en tupplur för sig själva och där ingen annan får plats, bland annat i vaktkuren, där de träffat på vakten när även han tagit sig en välbehövlig tupplur. Vår skapare har försett dessa katter med två röstinstrument, en som de använder när de spinner och en när de jamar. Några av våra kattor håller vid speciella tillfällen alla boende vakna med nattliga konserter.
En del boende som vill hålla sig rena om fötterna irriterar sig på hur dessa grå katter ställer till det. Hökarna kräver till och med att katterna ska drivas bort med knutpiska, medan duvorna hellre avvaktar och ser åt vilket håll katten hoppar. Vi vet ännu inte vem som tänker åta sig uppgiften.